Den här bloggen verkar inte funka så bra längre. Den har helt enkelt fyllt sitt syfte för mig och jag har tröttnat. Får se om den återuppstår i samma eller ny skepnad någon gång i framtiden. Men just nu får den vila.

Adios

Jaha, lika bra att pausa lite då. Har rännt runt i mitt hem hela långa dagen och ställt iordning och fotograferat för ett bildreportage vi ska göra till skolan. Jag har rätt fint här i röran ändå, trots att det finns en del byten att göra när det nu faller in att jag hittar det "rätta".

Efter många långa timmars fixande (plus en liten paus att baka fars-dag kaka till far) så dog nu slutligen batteriet. Frustrerande. Så nu sitter jag här och väntar på laddning, med kök och badrum iordningställt och putsat. Ska bli spännande att se hur bilderna blir när de blir klara. Med splirrans ny liten kompaktkamera så vet jag ju inte riktigt hur bra bilder den tar, ej heller kan jag alla inställningar än (hata instruktionsböcker) så det får bli vad det blir. Mitt hem är pretty iallfall. Speciellt näjd är jag med min hastigt påkommna iordningställande av en hörna. Märkligt att en liten hörna kan bli favoriten... Jag borde bli stylist vid inredingsfotograferingar har jag insett. Men så tokigt då att jag pluggar till just inredare och kan ju faktiskt jobba med det sen när jag är klar om jag vill. Så tokigt.

Men jag njuuuuter av sånt här. Riktig suga-på-en-vansinnigt-sötsur-ljuvligt-underbart-gottig-karamell-njutning. Därför jag älskar att möblera om och ställa iordning butiken när jag jobbar. Njuter!!!

Men någon ikea-inredare-LIA lär jag inte knipa mig denna våren. Trist. Var på tok för många sökande och trötta chefer så jag la ner det. Har lite annat på gång dock. Får se vad det kan ge... IKEA är ju faktiskt inte allt, även om det är ett fantastiskt företag.

En annan sak som jag inte ännu har haft möjlighet att släppa är varför VARFÖR det står förlåt skrivet på vägen där jag kör till mina föräldrar. En bit efter svedala, strax innan lindholmen uppenbarade sig, en sommarmorgon, ordet förlåt på ett backkrön. Några meter senare dök det upp igen, och ytterligare en tredje gång skrivet på ett träd intill vägen. Detta satte igång min nyfikenhet och jag har klurat på det sedan dess. En knapp månad efter var det plötsligt någon som varit där och målat över detta ursäktande budskap med grön färg, men inte lyckats särskillt bra. Orden tränger fortfarande igenom och retar min nyfikenhet varenda gång jag passerar. Vem VEM har gjort det??? Och varför? Jag vill veta bakgrunden. Det driver mig vansinnig av nyfikenhet.Men det tråkiga är att jag lär väl aldrig få reda på det. Skit!

Det bästa jag vet är tuttifrutti och svarta katten. Och så daniel.

jag ska se dave till sommaren!! Wohooooo!! My husband to be. Men han vet det inte än... Och bästa töserna ska jag ha med mig. Kommer bli en toppenkväll... om ett halvår.

Hittade idag hemsidan till en ursöt leksaksbutik som låg mittemot vårt hotell i stockholm. Sådär på småtimmarna efter ett antal flaskor vin på tåget samt hotellrummet och sedan fortsättning i hotellbaren fick jag det till att butiken hette Jose+Ines. Kolla själva och se om det iallfall inte är liiiiite befogat och att det kanske inte eeeeenbart berodde på alkoholkonsumtionen.

Fan jag är förbannad. Min make är trasig och deppig efter att ett tonårsgäng med invandrarpojkar tyckte det var en bra idé att ge sig på förbipasserande på stan. Idiotjävlar. Fattar de så mycket de pajar för folk. Jag blir så jävla arg på snorungarna när jag hör hur nere han låter!!! Gör ont i mitt hjärta.

Efter en finfin helg i hufvudstaden finner jag mig själv i ett slitet, rastlöst och allmänt besvärligt stadie. Åkte direkt från tåget hem till mitt hjärta och spenderade största delen av måndagen med honom, men nu när jag är hemma i min lilla lägenhet har rastlösheten sakta satt sina klor i mig. Efter flera dagars intensivt umgänge med underbara människor måsta jag nu enbart umgås med mig själv, (och lilla voffis också iofs men hon löper och är för närvarande skitjobbig, pipig och klängig) och det är inte alls lika festligt.

Ska snart ta mig i kragen och städa hela mitt hem och sedan ge mig ut för att skaffa lite inspiration.

Eva och jag har fotosession i kylan utanför beyond retro.  "två vilsna skåningar i storstaden". 

Bilbesiktning idag. Gick väl rätt okej. En bromsgrej som rostat och behövs bytas bara. Var en sväng inom lilla trädgården idag också. Det var länge sedan. Där är fint. Och den fullkomligt flödar av äpplen. Så är det någon som vill ha sig en säck eller två så är det bara att hojta till.

Nu ska jag berätta om något som händer mig allt som oftast. Jag har nu lyckats samla på mig tre par skor som måste in till skomakaren för diverse reparationer. Detta har behövts göras ungefär sedan förra vintern, men lilla anna är lite seg med sådana saker och kommer aldrig till skott. (Likadant med att exempelvis sy i knappar eller fixa småsaker.) Iallafall. Jag bor kanske tio meter ifrån en skomakare som har funnits där i många år så det är inte direkt ansträngande att gå dit och det tar ju inte många minuter att fixa det. I förra veckan kom jag så långt att jag iallafall packade ner skorna i en kasse och traskade iväg, enbart för att upptäcka att det satt en "stängt tills vidare" skylt på dörren. Irrierande, nu när jag äntligen kommit till skott. Har kollat varje dag sedan dess och han har fortfarande inte öppnat upp igen. Just my luck. Gubben har säkert trillat av pinnen eller nått och säkert ska de stänga butiken. Nu när jag äntligen tagit tag i detta. Nu måste jag leta upp en ny skomakare och det blir ju mycket jobbigare. Nu måste jag säkert gå jättelångt. Suck. Att jag aldrig lär mig att ta itu med saker när jag upptäcker att något måste göras. Det blir alltid så att jag väntar till tillfället inte finns där längre. Dumma mig!